Alla kan hamna i zonen

Jag var nervös från sekunden jag sa ja till sekunden jag gick ut genom dörren på Hyper Island.

Jag höll en workshop om design och tillgänglighet för studenterna på programmet Digital Creative. Enligt kursmålen skulle de förstå hur design kan funka för olika användare i olika sammanhang, men också kunna arbeta människocentrerat med riktiga problem. Målet för dagen blev därför konkret: hitta det som stänger ute människor från en riktig tjänst.

Tillgänglighet kan låta tråkigt, som en checklista att bocka av. Men lyfter du blicken från lösningen och pengarna blir ämnet plötsligt kreativt, personligt, engagerande. Jag kände ett ansvar att visa det.

Filter, meny eller margaritaglas?

I ikonrundan fick varje ikon ett verb. Vad händer när du trycker på den?

Min favorit blev tratten. Några såg ett filter. Några såg en meny. De flesta såg ett köksredskap: en tratt, eller ett margaritaglas.

Samma bild, helt olika betydelse, beroende på vem som tittar. Min tanke är att vi läser ikoner genom det vi redan känner igen. Äldre generationer kopplar ofta design till fysiska saker. De ser en tratt. De som vuxit upp med en smartphone kopplar i stället ikonen till något de sett tidigare, som mönster från olika appar.

Sen kom månen. Alla sa natt, eller mörkt läge. Men en måne är också en kulturell och religiös symbol.

Säg att jag designar en app för användare i ett annat land, där månen har en religiös betydelse. En knapp som bara visar en måne väcker då frågor. Är det mörkt läge, eller en religiös symbol? Med bara en symbol att gå på får användaren gissa, vilket lätt blir förvirrande. Det gör det svårt att designa för alla. Just därför är det så intressant.

• Bokmärke: Spara. Läs senare. Ett läsband, om du har använt ett.
• Måne: Mörkt läge. Natt. Stör ej. Också en kulturell och religiös symbol.
• Jordglob: Språk. Land. Offentligt. Internet. Vilken kontinent ser du?
• Pilar i en cirkel: Uppdatera. Synka. Upprepa i en musikapp. Returer i en butik.
• Tratt: Filter. Meny. En tratt i köket, eller ett margaritaglas.
• Hjärta: Gilla. Kärlek. Spara. Önskelista. Hälsa. Donera.

En lösning är ikon plus text. Den texten kan en skärmläsare också läsa upp.

Alla kan hamna i zonen

Det här är min huvudpoäng. Att hamna i zonen betyder att designen inte funkar för dig. Microsofts Persona Spectrum delar in det i tre: permanent, tillfälligt, situationsbundet. En person med bara en arm. En person med en armskada. En förälder med en bebis på armen.

Tre olika liv. Samma behov.

Det gäller inte bara armar. Solen som bländar på mobilen. Gatumusikanten vid hållplatsen. Sånt kan hända vem som helst av oss, när som helst.

Varför ska du bry dig?

Tillgänglighet är alltså inte till för en viss grupp. Den är till för alla, eftersom vi alla kan påverkas.

För dig är det en fråga om tid. Förr eller senare hamnar du där själv, med en bruten arm eller glasögonen kvar hemma. Med åren förändras dessutom synen, hörseln, händerna. Bra design ska funka även då.

För andra är zonen inte en stund, utan vardagen. När en sajt inte funkar med tangentbord eller skärmläsare kan någon bli utestängd från att boka en läkartid, betala en räkning eller söka ett jobb på egen hand. Det handlar inte om bekvämlighet. Det handlar om att få vara med.

För företaget är det enkelt. Den som inte kommer fram blir aldrig kund. Mycket av det som görs för tillgänglighet blir dessutom bättre för alla. Undertexter hjälper den som inte hör, men också den som tittar på film på bussen utan ljud.

Där har vi som designers och marknadsförare ett ansvar.

Hoppa inte över researchen

Ett av exemplen som fick mig att intressera mig för tillgänglighet är PlayPump: en karusell på skolgårdar i södra Afrika, som pumpade upp vatten när barnen lekte. Marknadsföringen var lika smart som idén. Nelson Mandela tog själv ett varv på karusellen. Pressbilderna lockade givare, och USA:s dåvarande första dam Laura Bush tillkännagav miljoner dollar i stöd. Utåt såg det ut som ett genidrag för utvecklingsländer.

Men ingen hade frågat dem som skulle använda pumparna. Kvinnorna i byarna berättade att karusellen var tung att snurra, särskilt för de äldre. De gamla handpumparna hade varit mycket enklare. Till slut fick många byar tillbaka det de bett om från början: sina handpumpar.

Pengar och uppmärksamhet ersätter inte en fråga. Därför försöker jag lyssna in målgruppen, göra research, inte ta för givet att de stora bolagen gör rätt. Jag tittar på hur det ser ut i verkligheten.

Fult betyder nytt

År 2001 visade BMW upp en ny 7-serie. Designchefen Chris Bangle hade gett den en upphöjd baklucka. Kritikerna döpte den till ”Bangle butt”. Fans startade till och med en namninsamling för att få honom sparkad. Köparna verkade inte bry sig.

Det roliga är vad tidningen TIME klagade på när den satte bilen på sin lista över de sämsta bilarna genom tiderna. Inte bara formen, utan även iDrive, vridknappen för bilens funktioner, som var nästan omöjlig att använda. Formen vande sig folk vid. Det svåranvända fick BMW förbättra steg för steg.

Det nya ser ofta fult ut först. Tillgänglighet möts av samma reaktion. Många tror att en tillgänglig sajt ser ut som alla andras, eller måste bli ful. Jag tror tvärtom. Det är en riktigt bra chans att sticka ut, i designprocessen lika mycket som i tänket.

Inte bara webben

En fråga jag har hört: gäller det här bara webbplatser? Nej. Tänket gäller allt vi designar, även tryck och annonser. De flesta tror att de slipper tänka på tillgänglighet. Det gör de inte.

Och lagen? Sedan sommaren 2025 gäller en lag som ställer krav på många produkter och tjänster som riktar sig till konsumenter, även från privata företag. En tryckt annons ingår inte. Men att bry sig behöver inte vänta på en lag.

Kan inte AI lösa det här då? Inte ensam. AI kan hjälpa till att hitta fel, men mycket av tillgänglighet handlar om tolkning. Där räcker maskinerna inte till.

När brittiska Government Digital Service testade 13 automatiska verktyg på en sida full av inbyggda fel hittade det bästa verktyget färre än hälften. Digg, myndigheten som granskar offentliga webbplatser i Sverige, skriver att de flesta krav på webbtillgänglighet kräver manuell bedömning. I USA fick företaget accessiBe betala en miljon dollar, efter att konsumentmyndigheten FTC anklagat det för vilseledande löften om att en AI-widget kunde göra vilken sajt som helst förenlig med WCAG.

Vad en tratt betyder för just din målgrupp får du bara veta genom att fråga människor.

Så gör vi världen lite mer tillgänglig

Det behöver inte vara stort.

• Fråga människor tidigt.
• Sätt en riktig användares egna ord överst i briefen, ovanför raden om lagkrav. Då designar du för en människa, inte för en paragraf.
• Lägg kontrastreglerna i designsystemet, inte i en checklista.

Inget av det kräver en stor budget. Bara nya vanor.

Rummet gjorde jobbet

Studenterna lyssnade, samarbetade och ställde frågor direkt. Varje fråga gav mig en ny vinkel på samma problem.

Sammanfattning

Fem saker jag tar med mig från dagen:

• Tratten och månen: samma bild kan betyda helt olika saker. Ikon plus text tar bort gissandet.
• Persona Spectrum: alla kan hamna i zonen. Därför är tillgänglighet till för dig, för andra, för företaget.
• PlayPump: ingen frågade användarna. Hoppa inte över researchen.
• Bangle butt: det nya ser ofta fult ut först. Tillgänglighet är en chans att sticka ut.
• Tryck, annonser, AI: tänket gäller allt vi designar. Det kräver människor.

Jag var nervös från sekunden jag sa ja. Nu är jag mest nyfiken på vad nästa rum ser i en tratt.

Tack Hyper Island och Nils Andersson för att jag fick komma och prata.

Vill ni veta hur er design klarar sig utan mus? Boka möte med Holy Comms.